Månad 1 avklarad!
Blomkål?! Njae...
Ett väldigt givande inslag i förra veckan var en dag på Huddinge sjukhus. Temat var patient - läkarmötet och innehöll fyra stationer med fokus på olika aspekter av detta möte;
I den första stationen fick vi träffa några patienter, ställa frågor till dem; hur en professionell läkare beter sig, om en läkare får / bör visa känslor och hur mycket och vad vi som läkarstudenter kan tänka på när vi träffar patienter på vårdcentral senare i höst. Det var väldigt givande, och fint att få ta del av patienternas berättelser och erfarenheter av sin vård!
Den andra stationen avhandlade icke-verbal kommunikation; vad det är och hur det påverkar det vi säger med ord. Också spännande. En grej jag tog med mig är detta; eftersom vår icke-verbala kommunikation står för hela 80 - 90 % av det vi kommunicerar, gäller det att verkligen uttrycka sig tydligt, rakt och klart verbalt. Annars försvinner det man faktiskt säger bland allt det ickeverbala. Tänkvärt!
Tredje stationen var ett konsultationslaboratorium, där vi tillsammans med en av våra lärare fick ett fiktivt patientfall. Vi lärde oss strukturen för hur en konsultation går till - de olika delarna; patientens del, läkarens del och den gemensamma delen. Vi fick ställa frågor till ”patienten” (var lärare), dvs ta anamnes, och med hjälp av denna och en tänkt statusundersökning avskriva vissa av våra misstänka diagnoser från listan. Vi lyckades träffa rätt till slut; patienten hade hjärtsvikt!
Fjärde stationen hade fokus på den första delen av konsultationen - patientens del. Här fick vi två och två öva på öppet lyssnande, ett centralt begrepp i konsultationssituationen. Det finns sedan länge överväldigande evidens för att om patienten bara får prata fritt om sin oro, sina tankar och sin agenda med vårdbesöket, så kommer vården att bli bättre på alla sätt.
Det märks att pluggtempot sakta skruvas upp. För en lite äldre hjärna som min, är det A och O att plugga kontinuerligt, dvs varje dag. Och att repetera, repetera, repetera. Det senare är ju bevisat det bästa konceptet för alla (åldrar) vad gäller inlärning och att behålla kunskapen över tid, inte bara till tentan.
Jag märker också att det tar en väldig tid att nöta in vissa strukturer, var de sitter i förhållande till varandra; att kunna peka ut en viss struktur på bild och veta vad det är. Särskilt svårt har det varit denna vecka, när vi bl.a haft neuroanatomi. Jag hade väl på känn att hjärnan är komplex, men inte SÅ komplex, herregud!! Strukturer under, över, runt varandra. Genomskärning från ett annat håll och så vips; en helt ny vy, och vissa strukturer syns inte längre medan några nya gör det. Och dessutom; vissa strukturer innehåller i sig ännu mindre strukturer och system. Det tar aldrig slut… ;) Men väldigt spännande såklart, att förstå hur nervimpulser fungerar. Det är fysik och kemi i grund och botten. Aktionspotentialer, spänningsskillnader, läckande jonkanaler…
Lättare för mig är att minnas orsakssamband och mekanismer. T.ex hormonsignalering, endokrinologi, det fastnar lättare. Om organ A skickar ut hormon 1 till organ B, så frisätter organ B hormon 2 som skickas till C. Osv. Endokrinologi är spännande, och väldigt konkret! Det är också något jag tror de flesta kan relatera till och som många känner till en hel del om. Inte minst när det uppstår störningar i hormonsignalering och man blir sjuk. Inte helt ovanligt, tyvärr.
Dagens iRat och tRat avhandlade alltså endokrinologi och neurovetenskap. Detta var den 4e och näst sista modulen före tentan om två veckor.
I kommande vecka ska vi läsa introduktion till immunologi, patologi, farmakologi och lite mera mikrobiologi. Helt enkelt lite om vad som händer när vi blir sjuka.
På tisdag ska jag få träffa min mentor! Hon är verksam läkare på Huddinge sjukhus och kommer att följa mig genom hela min utbildning. Ser verkligen fram emot detta!
Nu tar jag helg.
/Johanna
Ett väldigt givande inslag i förra veckan var en dag på Huddinge sjukhus. Temat var patient - läkarmötet och innehöll fyra stationer med fokus på olika aspekter av detta möte;
I den första stationen fick vi träffa några patienter, ställa frågor till dem; hur en professionell läkare beter sig, om en läkare får / bör visa känslor och hur mycket och vad vi som läkarstudenter kan tänka på när vi träffar patienter på vårdcentral senare i höst. Det var väldigt givande, och fint att få ta del av patienternas berättelser och erfarenheter av sin vård!
Den andra stationen avhandlade icke-verbal kommunikation; vad det är och hur det påverkar det vi säger med ord. Också spännande. En grej jag tog med mig är detta; eftersom vår icke-verbala kommunikation står för hela 80 - 90 % av det vi kommunicerar, gäller det att verkligen uttrycka sig tydligt, rakt och klart verbalt. Annars försvinner det man faktiskt säger bland allt det ickeverbala. Tänkvärt!
Tredje stationen var ett konsultationslaboratorium, där vi tillsammans med en av våra lärare fick ett fiktivt patientfall. Vi lärde oss strukturen för hur en konsultation går till - de olika delarna; patientens del, läkarens del och den gemensamma delen. Vi fick ställa frågor till ”patienten” (var lärare), dvs ta anamnes, och med hjälp av denna och en tänkt statusundersökning avskriva vissa av våra misstänka diagnoser från listan. Vi lyckades träffa rätt till slut; patienten hade hjärtsvikt!
Fjärde stationen hade fokus på den första delen av konsultationen - patientens del. Här fick vi två och två öva på öppet lyssnande, ett centralt begrepp i konsultationssituationen. Det finns sedan länge överväldigande evidens för att om patienten bara får prata fritt om sin oro, sina tankar och sin agenda med vårdbesöket, så kommer vården att bli bättre på alla sätt.
Det märks att pluggtempot sakta skruvas upp. För en lite äldre hjärna som min, är det A och O att plugga kontinuerligt, dvs varje dag. Och att repetera, repetera, repetera. Det senare är ju bevisat det bästa konceptet för alla (åldrar) vad gäller inlärning och att behålla kunskapen över tid, inte bara till tentan.
Jag märker också att det tar en väldig tid att nöta in vissa strukturer, var de sitter i förhållande till varandra; att kunna peka ut en viss struktur på bild och veta vad det är. Särskilt svårt har det varit denna vecka, när vi bl.a haft neuroanatomi. Jag hade väl på känn att hjärnan är komplex, men inte SÅ komplex, herregud!! Strukturer under, över, runt varandra. Genomskärning från ett annat håll och så vips; en helt ny vy, och vissa strukturer syns inte längre medan några nya gör det. Och dessutom; vissa strukturer innehåller i sig ännu mindre strukturer och system. Det tar aldrig slut… ;) Men väldigt spännande såklart, att förstå hur nervimpulser fungerar. Det är fysik och kemi i grund och botten. Aktionspotentialer, spänningsskillnader, läckande jonkanaler…
Lättare för mig är att minnas orsakssamband och mekanismer. T.ex hormonsignalering, endokrinologi, det fastnar lättare. Om organ A skickar ut hormon 1 till organ B, så frisätter organ B hormon 2 som skickas till C. Osv. Endokrinologi är spännande, och väldigt konkret! Det är också något jag tror de flesta kan relatera till och som många känner till en hel del om. Inte minst när det uppstår störningar i hormonsignalering och man blir sjuk. Inte helt ovanligt, tyvärr.
Dagens iRat och tRat avhandlade alltså endokrinologi och neurovetenskap. Detta var den 4e och näst sista modulen före tentan om två veckor.
I kommande vecka ska vi läsa introduktion till immunologi, patologi, farmakologi och lite mera mikrobiologi. Helt enkelt lite om vad som händer när vi blir sjuka.
På tisdag ska jag få träffa min mentor! Hon är verksam läkare på Huddinge sjukhus och kommer att följa mig genom hela min utbildning. Ser verkligen fram emot detta!
Nu tar jag helg.
/Johanna